Stolt mor..och far (utanför bild) med sex välartade barn. En månad senare återstod endast mor och far!? Denna gång var det inte homo sapiens, tack och lov, utan förvildade Minkar. Vem bär ansvaret?
med skygglappar och skor, mer och mindre bekväma. Bevistade Elitloppet på Solvalla idag och förundrades över variationsrikedomen vad beträffar outfiten både hos publiken och de tävlande ekipagen. Träffade dessutom A och J från Östersund och helt plötsligt var Bangkok 1988, utan bagage, men med bröllop, som vore det igår.
på inspirerande hotel Barcelo Raval. Kontrasternas stad med lyxhotell i slumkvarter, korrumperat vackert konserthus och så förstås alla modernistaskapelser a´la Gaudi´.
berättar den gamla granen om vi lyssnar och iakktar. Ljus, vatten, vind, allt absorberas och berättas vidare till den som har öppet sinne och lekfulla ögon.
tulpaner är en passion som bara blir starkare inför varje möte. Ute blommar dom som bäst just nu och rådjuren är inte intresserade, kan förstå det med all mumsig blåbärsljung som serveras...tack för den, vår fantastiska moder natur.
säger Kniphannen och honorna försöker se oberörda ut. En blir utvald och i maj-juni är det full aktivitet i den lilla tjärnen då de små racerkniporna tävlar om första plats till mat och moderskärlek.
hos mig, hittills, för osökt tankarna till årets kallaste.
Den 22/2 var det -22 i Stockholm och tack vare ett morgonjobb inne i stan fick jag uppleva denna vackra morgon, gående längs Skeppsbron när solens strålar sakta började värma alla frusna själar. Många vandrade då kollektivtrafiken näst intill kollapsat. Ett par timmar senare fick jag ont i hjärtat då jag mötte svanar fastfrusna i isen och såg sothönor som med fjäderdräkten täckt av is gjorde fruktlösa försök att lyfta. Dagen avslutades dock med betydligt mildare väder så förhoppningsvis gick även de mest frusna en ny dag tillmötes.
missade jag årets bild på Dig min vän, jag känner så väl igen Dig för Du har så karaktäristiskt smalt ansikte. Vi kom gående mot golfbanan med klunkande klubbor, ingen kamera med...och där låg Du och skulle föda...tror jag, för du låg inte kvar när vi kom tillbaka och jag var så orolig hela golfrundan så puttarna gick både hit och... Hoppas att vi ses igen, kram och lycka till!
på besök i Gustavsberg i en liten tjärn några hundra meter från vårt hus. Vid flytten mot norr kan jag höra deras mäktiga sång och vingarnas sus när dom graciöst svävar över taket på väg mot mina gamla hemtrakter. Vid midsommar möts vi igen.
Trots att jag som ensamvarg avskyr stora folksamlingar kan jag inte låta bli ett besök vid trandansen varje vår. Svärföräldrarna bor i Falköping och traditionen påbjuder påskbesök vilket även inkluderar Hornborgasjön och nämnda Trandans.
Eftersom vädret spelar aprilspratt är det lika fascinerande varje år, inte minst 2008 då vintern kom när det egentligen skulle bli vår och bjöd på minus 12 grader och frusen sjö den 22 mars.
2010 slog förkylningen till med full kraft och dito feber viket omintetgjorde mina efterlängtade gryningsbesök då dansen hos fåglar och homo sapiens ännu inte hunnit nå crescendo.