Ljuset, det rödrosalila

lämnar ingen oberörd. Det gäckar oss ständigt och bjuder på nya intryck, igen och igen... underbara, sällsamma midsommarnätter uppe i norr.

Efter en fantastisk sommarkväll

hos våra goda vänner C och C i Kalix-Nyborg, med fotosafari och båttur i det vackra midsommarljuset...



mötte vi älgen med de ledsna ögonen. Ni vill mig väl inget ont?

En billig liten lilja

förgyllde min dag, mellan frystömning och packning, inför resan mot ljuset... det rödrosalila...

På nätterna

hör jag råbockarnas skall. Hoppas att dom hittar en flybent moatjé medan sommaren fortfarande är i sin linda.

Ödmjuk

och stolt var jag då min bild " Reed and Waterlily leafs" blev finalist i "Wildlife Photographer of the Year".
Besviken blev jag häromdagen över beskedet att jag inte var en av vinnarna...men vid närmare eftertanke...en i finalen och sju bilder i semifinalen första gången jag är med...godkänt.
Nya bilder och nytt hopp nästa år!

En bisak

bland alla förvildade Lupiner.

Det efterlängtade, livgivande regnet

spolar bort allt pollen och bildar små glänsande kulor i det frodiga gröna och prickiga dito i den smått vulgärrosa Rhododendronblomman.

Stora Blå

det oändliga, är alltid närvarande på Azorerna. Dykningen är inte längre det primära i vårt liv, men kärleken till havet och alla vackra minnen och möten består.

Tip and toe

älskade lilla Miró...

Jag begravde hans fru idag

hon dog i fågelbadet, svårt sargad. Under kampen mot det oundvikliga fanns han vid hennes sida, irrande, stundtals frenetiskt pickande i jorden. Vid begravningen satt han i tallen intill och den vackra sången var utbytt mot ett entonigt klagande. I många timmar såg jag honom återkomma till fågelbadet, sökande...men...djur har ju inga känslor?! eller...

Jag letade

efter gula Skunkkallor, men dom var som så mycket annat skövlade av homo sapiens som söker nya boplatser i örörd jungfrulig natur. Som tröst fann jag solkyssta, fredade Kallor på svärföräldrarnas veranda.

Pica pica

är jättehungrig, mat, mat, kommer den inte snart?

Säsongens sista tulpanimpressioner

då bara ståndare och någon enstaka pistill överlevde dagens sjöbris. Stolta trotsade dom vinden och solens uttorkande strålar och går nu till vila för att återkomma nästa vår.