hon dog i fågelbadet, svårt sargad. Under kampen mot det oundvikliga fanns han vid hennes sida, irrande, stundtals frenetiskt pickande i jorden. Vid begravningen satt han i tallen intill och den vackra sången var utbytt mot ett entonigt klagande. I många timmar såg jag honom återkomma till fågelbadet, sökande...men...djur har ju inga känslor?! eller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar