Gott Nytt År!

En mellandag...

 

som börjar vid havsbandet där isen lägger...och tystnaden är total...en lisa för själen. Åter hemma i värmen möts jag av en bedövande doft från julens Liljor...förväntansfulla och stolta inför förevigandet...

Samma värld...olika värderingar...

men gemensam fascination för styrka och kraft. Jag ser skönhet och rörelse...en del ser dollartecken som flyger högt på vår himmel...någon gång då och då nedramlandes som stekta sparvar på förhoppningsfullas tomma fat...mmm, och de som har känt vittringen vill alltid ha mer!

Vilda, vackra...

osannolika Norrbotten...

Tomtar...

med ledsna ögon...och med knälångt skägg...tog en liten paus...GOD JUL!

Beska droppar...

kallskuret och småvarmt...och några dagars datoravhållsamhet...GOD JUL!

Skogens väsen dansar...

i skymning och gryning...lockar...längtar...bjuder in dig, om du vill... och vågar...

I wish I was a Punkrocker...

och snö är jättekul...

Att inte gå över ån efter vatten...

Mitt under middagens givande diskussioner, om och kring effekterna av den negativa Nordatlantiska Oscillationen, råkade min falkblick spana ut över verandan...och vem satt där, om inte mitt alter ego...desillutionerad och fundersam...

Jag grottar mig...

i nostalgi...avfotandes gamla bilder och känslorna går på högvarv...mmm...en liten bångstyrig skit var man då...femtio år tillbaka...men känns som igår...

När det varma havet...

möter den iskalla nordanvinden, kreéras sällsamma impressioner...

Den enhornade bocken...

mötte jag idag...vid havsbandet...där klipporna skulpterats av svallande is och solens svaga, men fortfarande värmande decemberstrålar.

Som en motvikt...

till naturens kalla blå... en liten papegoja som välkomnar julens glädje och förhoppningsvis även ett visst mått av frid...

My heart belongs to you...

men...ssssch...berätta inte för någon...

Ensamma vargens marker...

men ingen varg...

En spricka... i den fina, trygga fasaden

blir snart fler...och snart rasar allt... som ett litet, pedantiskt uppbyggt korthus.

Mjaaa...hyfsat käk...

men jag är ju inte en REN...eller?

Bambis krokiga väg...

över isen...den tunna, farliga. Varför vill vi alltid utmana ödet och ta den närmaste vägen?...både djur och människa...

Med blicken mot norr...

och så 180 grader mot söder, vid solens nedgång en kall decemberdag...känslan är vördnad och förundran...

Oljekungar och drottningar...

var för sig...var sitt plan...allt för oljans åtgång?

Faiblesse för fönster...

måste bara...kan inte låta bli...olika fokus...återigen

Till min stora glädje...

får mina ögon återigen njuta av vackert nattligt besök...

Slukad fotograf...

och snart även in- och översnöad...

L´heure bleu

Olika fokus...

mystik...estetik