Blåmes...

järngrind...rosa gryning...that´s it!

Upphängd...

omskakad och nersläppt...efter stormen...efter helgen...
Ja, välj själv...vi i öst klarade oss bra denna gång...skänker en tanke till er i väst och syd.
Vi, homo sapiens är de största predatorerna, men inför naturens krafter är vi små...så små...

Mitt hjärta blöder...

förblöder, och jag känner vanmakten...vad kan jag göra?...ingenting!?
Har aldrig klarat av djurparker...ja, jag vet...det är en god sak...men vad då? Vilka har rätten och vilka har skyldigheten...vem betraktar vem...och vem ler mest?
Understundom ler även jag...
under helgens nostalgitur i arkivet...

Purity...

renhet, oskuldsfullhet...VITT, smaka på ordet...avsaknad av färg...och ändå...fullt av nyanser, känslor, åsikter och delade meningar. Så som livet självt...upp till var och en att fylla det med...ja...vad då?

Connected...

så enkelt...så självklart...om nu bara kung Bore vill visa sitt vita, kalla ansikte...längtar så!

Tänk om...

skuggor och speglingar kunde tala...förklara...reda ut missförstånd...berätta för oss, vilka vi egentligen är...
blev vi bättre då?

Fokus...

brännpunkt.
Lika och olika...konstnärer, fotografer...konkurrenter...men framförallt...vänner.

Tranquillity

...no more words...

Tio månader sedan...

i min trädgård. Vackra, hungriga nattgäster...ystert dansande...skyggt spanande. Många säckar renpellets försvann i deras små magar och som tack fick tulpanerna stå orörda i våras...vill jag tro, hoppas jag...inte att dom är borta, blivit offer för kyla och trafik.

När dikten överträffar verkligheten...

och när allt som glimmar...inte längre är GULD...vad gör vi då?
Sluter oss än mer, eller kastar alla måsten och blommar ut...till den vackraste av vackra och ärligaste?...en förhoppning...en dröm...en illusion...

Tjugo magiska minuter...

då månen steg i öst och solen sjönk i väst. En tisdag i mörka november då solen, blott för en dag...tog makten över gråvädret.
Jag stod mitt på centrumparkeringen med mitt vita tele och bilen som stativ...väckte ett visst intresse, men det får man bjuda på...solen och månen väntar inte på lämpliga tillfällen.
En påminnelse...återigen, om att kameran är och ska förbli, min ständiga följeslagare.

Färgrik fantasi...

värmer kropp och själ...när det kompakta grå, våtvärmande...omsluter oss, kramar musten ur oss, trycker ner våra ljuskänsliga sinnen...för att till slut övergå i gnistrande vitt...så skönt.

Och så...en liten fundering...

över livet...förgängligheten....vad är inne, vad är ute...tja...en tanke, en händelse...hmm...bara DU vet svaret...så ta ett djupt andetag...och...hoppa...Jump!!
Freedom is waiting!...I den bästa av världar...

En lycklig familj...

i en glömd norrländsk skogstjärn. Snart börjar resan söderut...kantad av allehanda faror och överraskningar. Förlåt för oskärpa och dåligt ljus, men synen var så rörande att jag inte kunde låta bli...känslan besegrade perfektionen!

Gamla fönster

i fallfärdiga spökhus. Fantasin får glädjefnatt...anden har rymt från flaskan...eller...är det helgonen som lägger ut rökridåer?
Vem vet?

Songs in the Key of Life

( Stevie Wonder 1976 )

var det första jag tänkte på när jag såg illusionen...det andra var...att det Norrbottniska svårmodet finns inte...allt är ljus, skönhet och framtidstro!