Artipelag...

en plats för ögat, själen, hjärtat...och inte minst för magen, för gommen, njutningen...

En plats i min närmiljö, ett stenkast, en cykeltur från mitt hem.
En plats att besöka, att njuta av...där själen får ro, eller kanske oro?

...där kollegor visar sin storhet, eller?
Hursomhelst...åk till Artipelag...en STOR konsthall i vackra Värmdö, i Stockholms vackraste skärgård!!

Gott Nytt År 2013!

En kall Jul

med varma möten.
Två rariteter gästade mig i mitt nordliga hem...fru Tallbit och herr/fru Lappuggla.
Tack för det, moder natur, jag bär dem med mig i mitt hjärta...rödlistade...och vackra.

Jag bli matt...

återigen...Facebook, Instagram...vilken skit, vilken FÖRLJUGENHET.

Ja, jag är gammal, säkert helt passé enligt dagens tonåringar...och kanske även enligt många vuxna "tonåringar"...
Men...aldrig, aldrig att jag accepterar detta...det händer varje dag, det är ständigt aktuellt, som idag i Göteborg...ett uppvaknande...förhoppningsvis:)
Jag känner den världen, utan och innan...tyvärr...
den äter, den kväver och kräver, den har alltid funnits i en eller annan form...
och den fanns när jag som ung och entusiastisk nyutexaminerad Designer från "fina skolan" kom ut i verkligheten...
Då, en liten västanfläkt i relation till dagens terror och patetiska försök att nå självförverkligande...att SYNAS...till varje pris...

Men,
mina vänner!!!

Jag vill önska er en GOD JUL,

en skön, varm och prestigelös JUL...

och det gör jag med ett par bilder från vårt/mitt vackra, sydliga vinterlandskap...

och nu drar jag norrut...
On The Road Again...

Ta hand om Er, ta hand om varandra och framför allt...visa ödmjukhet!

GOD JUL!

Rules...

are created...just to be broken...

Snökaos, insnöad, återseendets glädje

Vår vän, vår vackra, handikappade vän...
Minns ni örat?
http://www.gertiebgranvik.com/2012/01/orat.html

Han kom som en frisk fläkt, som en vintervind för två år sedan...
Snön var meterdjup, han och hans familj led svårt, vi gav dem mat, de kom på besök varje kväll, varje natt...till slut även på dagen då kölden blev för svår.
Saknade var de förra vintern, men så, en månads kyla och de kom tillbaka...
Nu var örat inte bara örat...utan nu var örat även "treben"...
Vi sa, vi tänkte...han kommer aldrig att överleva...
men så fel...och så otroligt glädjande...han lever, mot alla odds.

Han kom igår, återigen...vi sågs, våra ögon tårades...han är här...och tron på livet, hoppet inför framtiden, insikten att även de till synes svaga och uträknade kan vara starka, har en plats, har ett berättigande...kom sakta tillbaka.


























Örat, treben har vänner, riktiga vänner...
lilla Väna och stolta Jag, med ishornen...
Ja, han har det bra, han är en kämpe, en överlevare...en personlighet som kanske...kanske...kan lära oss homo sapiens något...i den bästa av världar...ett önsketänkande...men, jag hoppas...jag vill och försöker tro.

En blå dag...

eller egentligen...en väldigt vit dag.
En dag fylld av Illusioner , Impressioner och Intryck.
En dag då funderingarna flög iväg...vidare än vanligt...då livets mening ställdes på sin spets...återigen...då frågorna om rätt, fel, falskhet och förljugenhet  blev så tydliga:)
Men, egentligen en väldigt bra dag, en vit, kall och krispig dag...en dag som jag längtat efter...det vita, vackra som bäddar in, som gör allt ljudlöst, som framhäver former och låter fantasin flyga fritt...
Kort sagt...en helt förskräckligt...Uuunderbar dag:)

Illusion, Impression...

och kanske Inspiration.

Att inspirera, att entusiasmera, att ge och åter ge...det har alltid varit mitt mantra.
Mina bästa yrkesår, de som lärare i bild och textil på gymnasiet...ååå, vilken lust, vilket driv, vilken entusiasm, vilken nyfikenhet och vilket kunnande...alla dessa duktiga elever...ni gav, jag gav, vi gav tillsammans.
Mina år i den ytliga modevärlden...tja...lust ibland, men mest just det...YTLIGHET!!
Mina år som egen företagare i mode, konst och fotovärlden...jaa, det pågår, det utvecklas, det ställer frågor...finns det några svar?
Att inspirera, att kreera och att vara en förebild...en lycka, en gåva...

Men, att bli efterapad, att bli fråntagen sina ord, sina konstruerade ord..."Impression" finns inte i svenska språket, det är min felaktiga konstruktion...men, nu, tydligen ett vedertaget begrepp!?
Att någon gör mitt till sitt...?
Detta känns svårt...det känns i hjärtat!

Min första Impression (på nätet): http://www.gertiebgranvik.com/2010/05/impressioner.html

Så ledsamt, så frustrerande...men jag orkar inte strida, jag tar mig för pannan, återigen, jag lägger ner
...och så reser jag mig, skakar av mig obehaget...
och säger: Jag älskar ER, mina riktiga vänner...jag vet...ni vet...vi vet...och känner!!
KRAM!!

Vykort från Gustavsberg

Hem ljuva hem och ett novemberljus som tar andan ur en, som ställer frågor, som kanske får svar...
Att resa är ett måste och att återvända likaså.
Är skönhet ett måste eller kan vi förlika oss med lite grå tristess då och då.
Att längta, att vänta, att planera, att göra det du vill, att ta vara på allt du kan och drömmer om...
eller... ge efter för oket, trycket, alla krav och måsten...
Lev, lev nu...i morgon ser världen annorlunda ut...bättre eller sämre?

...tio minuter mellan bilderna...ljusets makt...bedårar och förför oss...förgör oss?

En skör tråd...

vävs varsamt samman med andra sköra trådar...
brister en...brister allt...men...
tillsammans flyttar de berg.

À porter...att bära...

att bära en börda eller en guldklimp...att bära en yttre eller inre börda, ett ok eller en gudabenådad gåva.
Vi bär hela livet, reflekterar vi eller bär vi bara på?
Om vi inte bar, vad gjorde vi då...tro?
Satt vi med benen i kors och filosoferade, läste vi Dostojevskis samlade verk eller kanske Illiaden och Odyssén...hmm,inte vet jag.
Jag vandrar i alla fall vidare...och bär...tungt eller lätt...jag reser, ser, förundras och reflekterar.

Mina fötter...

mina verktyg, två av dem...
De tjänar mig, de slits, de får stå ut...de upplever, om än sist på skalan...de klagar ibland, de skriker och de njuter...till slut.
De får inta höjdläge...vid balkongräcket, en utsikt...ögonen vaknar igen, de tar över och förmedlar...via linsen...och dagen är slut.
Snart sover alla...drömmarna tar över...i morgon är en ny dag.

Le jardin de Majorelle

En oas, en plats med Karma, en stunds vila och eftertanke...långt från det myllrande Jemaa el-Fna.
En begåvad konstnär, son till en likaså begåvad möbelsnickare, fann ljuset, fann magin, byggde sitt hus...levde, verkade och dog på denna fantastiska plats.
En berömd, begåvad designer...YSL...tog över, förvaltade...och så vandrar vi vidare...mot evigheten...med ljuset och färgerna...
Merci mes amies!

Lés couleurs de Marrakech...

Så fascinerande, så livfullt och så färgsprakande...en kultur, en annan kultur, livsöden och närvaro...
ödmjukhet och delaktighet, jag lever, jag lär, jag är en ständig resenär... en läraktig och framåtseénde medmänniska...förhoppningsvis!?

To be continued...

Jag flyger...

jag andas...jag följer mina bevingade, vackra vänner...vi flyger...mot Solen.
Jag älskar hösten, men, vart tog den vägen? Vart tog krispigheten, de klara fina dagarna och färgerna vägen?
Regn, regn och åter regn..."raindrops are falling on my head"...så, jag ger upp...för stunden...

See You...friends...

Let´s Dance!

Jag blickar ut...

eller är det kanske...in?
Hmm, inte lätt att definiera, inte lätt att vara, inte lätt att leva, inte lätt att bestämma sig...jo, egentligen är det jättelätt, men...
Vem ställer frågorna, vem ställer kraven, vem vet svaren?
Det måste vara du, det är jag, vi...och alla våra drömmar, förväntningar...uppfyllda eller ouppfyllda?
Jag blickar ut, med bestämdhet...ut mot nya mål, mot en obruten horisont...mot livets alla överraskningar...YES!

Det fanns en gång ...

en ung, stark, entusiastisk, golfande fotograf...
Att bära runt på klubbor + kamera med 100-400 var lätt som en plätt...att koncentrera sig på en sak i taget var stört omöjligt...det kunde ju dyka upp nåt motiv!?
Och tänk, ibland fick jag lön för mödan, som här, då hela familjen ren intog Linnébanan i Kalix...i mitt nordliga hem.

Eller som här, på Brora i Skottland, där tjurkalvar och får vandrade fritt på den underbara linksbanan...till förtret för en och annan golfare som fick problem med både utslag och putt??
Ljuva, ljusa minnen och kuriosa...en sång...en gång...för länge, länge sen...

Morgon, middag...och kväll

hos mina änglar...mina vackraste vänner.
Höst i mitt nordliga hem bjuder på skådespel och sång från första parkett...de samlas, de hittar föda längs älvens grunda sida, de vilar upp sig inför flytten mot söder...och jag kan aldrig se mig mätt.
De finns där, överallt...en kort biltur inåt landet...javisst...i hundratal, betandes på åkrar och ängar i vänskapligt samförstånd med en och annan tranfamilj.
Men, en känsla av att nå´t var fel infann sig...inga ungar...är det bristen på smågnagare i fjällen som är boven tro, äggen har blivit rovdjurens middag?
Slutet gott...allting gott dock...hittade till slut en lycklig familj i en liten skogstjärn...men, det är en annan historia...

Så kom hon då...

fru höst. Hon som skvätter, öser, river och sliter...men så, blott för en kort sekund...visade hon sitt rätta jag, sin intensiva skönhet.
Att få vara där, att vara närvarande, att ta in all färg som ögonen så väl behöver...det är lycka!

Resande betraktare

och iakttagare...inget är för litet, ej heller för stort...för mitt vakande öga, min röntgenblick.
Resa till andra sidan jordklotet eller resa i mitt grannskap...egalt...men resa är nödvändigt, resa är livet och framtiden, resa är gemenskap, men även ensamhet...en berikande ensamhet, en resa i de inre regionerna...i de små, små rummen.
Resor tar...och ger tusenfallt åter...när blicken och det öppna sinnet är med...när lyhördheten besegrar inskränktheten...när viljan finns!

I min skog...

fångar jag dagen, fångar jag ljuset och de små detaljerna...inget är för litet, inget är obetydligt...
Små gröna blad som solen har valt ut, de sista strålarna, de hoppfulla, de som berättar en historia...om en kall vinter, om en ny vår...ja, jag måste välja, vi måste välja...och vad väljer vi?

Jag väljer framtiden och hoppet, positivismen, utvecklingen...det goda med det onda och vise versa...
To bee or not to bee...jag är!

Spegel, spegel...

på vattnet där...säg vem som vackrast i hamnen är?

Gamla trotjänare och nya häftiga leksaker...de dansade en sommar, de plöjde fåror och skapade svall, de gav frihet och naturupplevelser till sina ägare. Nu njuter de av solens sista varma strålar och fasar för en vinter på land, oanvända, glömda...

Av kärlek...

med kärlek...tar jag farväl av sommaren, den förföriska, den utmanande och krävande...allas vår nemesis...
Jag säger välkommen till min favoritårstid...hösten...den klara, den befriande...jag andas, jag lever...ja, jag vet...det blir mörkt, det blir kallt...och jaaaa, jag älskar det... that´s my life!

http://www.youtube.com/watch?v=HqxMXlqCFZw

helskärm och hög volym anbefalles...sen...luta dig bakåt...och NJUT!