Mellan dröm och verklighet,

mellan realism och impressionism...tolkningar och tyckanden...åsikter och ruelser...men, alla tycker nå´t, alla uttrycker sin åsikt...eller, kanske inte?
Hursomhelst...våren kommer med stormsteg...tog en liten paus nu i helgen...men...den kommer...och snart har jag utställning...igen!

Naturens läkande kraft

Somliga dagar är sämre än andra dagar...och var söker man då tröst och kraft? Jo, i naturen förstås!
Jag sökte inte, men jag fann...eller de fann mig, några hundra meter från mitt hus. Vråken kom nära, men örnen och den modiga måsen var för långt borta för 70-200...
Slutsats...man har alltid med sig fel redskap...eller?... känslan avgör om budskapet går fram...jag tror och hoppas!

Ja, visst gör det ont...

när knoppar brister...och visst är det helt fantastiskt underbart, när de första små drömmarna visar sig!?
Våren är så mycket av allt...ljus, längtan, förväntan och samtidigt...oro, tvivel och otillräcklighet...men, vi vaknar ur vårt vinteride och går UT...och andas!

Spontana porträtt...

svartvita...av släktingar, vänner, bekanta och en och annan okänd. Ingen nämnd och ingen glömd.
Återkommande TEMA...när andan faller på, inspirationen flödar och arkivet lockar till besök, konvertering och redigering.

Grafik

och dynamik...alltid i symbios.
Konstens och seendets formel...nummer Ett.

Linjer...

föder tankar...
Vart går vi...vilken väg följer vi?
...den ljusa...den mörka...den humanitära?
Tja...valet är lätt...egentligen...eller?

Mammons nya tempel...

i gamla London, antika symaskiner i mängd och Portobello chic.
Staden som ständigt visar nya ansikten, brusar och inspirerar...men ändå...så skönt att vara hemma i lilla Stockholm...allt är ju som bekant...relativt...

Bland isflaken...

under Slussen, hittade jag vargen och andra sällsamma figurer. Kanske...men bara kanske, blir de vinterns sista isformationer...skapade av konstnären Naturen.

Leva för att kreéra...

eller kreéra för att överleva...det är frågan?
Att se är en förutsättning...en gåva, inte alla förunnad...är oerhört tacksam för att jag kan se...se, uppleva och vidare förmedla.

Ett hål i väggen...

en parkbänk eller en vacker Platan i välmående Londonförorten Kew...olika hem, olika livsbetingelser.
Efter en fantastisk dag, Champagneparty i ett vårrusigt Kew Garden, två bilder med på utställningen, en tredjeprisvinnare och en finalist, samt fem bilder med i den vackra boken, "International Garden Photographer of the Year"...var jag mycket glad och lycklig, på väg till mitt tillfälliga hem i den likaså välmående stadsdelen Bayswater.
Men, jag kom av mig lite när jag träffade dessa vilsna själar...ja, jag vet...man kan inte bära världens samvete på sina axlar...men det känns i hjärtat...livet är inte rättvist...men, så orättvist!?