Solitär...

par eller flock...de bevingade skönheterna, de onåbara och avundsvärda...en mås, två svanar, hundratals kajor...

Att ha förmånen, att få tillträde, att känna lyckan...jag hör ljudet, jag känner närheten trots mörkret...
jag är på min veranda, jag är i sångsvanarnas rike...himmelriket?

Vemod och en sällsam känsla...i morgon lämnar jag er...gör vi sällskap söderut, ses vi i igen när ni flyger över mitt sydliga tak...pratande, berättande...klagande...en liten hälsning, ett flyktigt återseende...

Gå din egen väg

Följ ditt hjärtas röst, stå stark och stolt även när det stormar...så lätt att säga och så svårt att efterleva...
Att försöka, att ta stötar...när det smärtar och svider,  när det kramar sönder och det förbannar...men...stå emot, ta inte skiten...res dig och flyg mot nya mål, mot den andra horisonten...din horisont, din värld, din lycka.
Den finns där och den väntar, den väntar på dig och den väntar på mig...på oss alla...en tröst och en övertygelse.

Gulsvarta byggmästare...

tog min vind i besittning. De byggde, de svärmade, de gjorde sin plikt för drottningen.
Allt vävdes in i deras praktbygge, sågspån, damm och gamla trasmattor...man står förundrad, man häpnar!
När våren kom och boet var tomt vågade jag mig upp...plockade försiktigt ner ett sextio centimeter stort underverk...
Något att tänka på när vi förfasar oss över de vackra och närgångna små gynnarna...kanske nå´t att lära!?

Le...

och världen ler mot dig. Minns alla vackra möten, alla oväntade och fantastiska händelser...minns även sorger och mindre vackra möten...men, låt guldkornen dominera, låt mungiporna höjas.

Min vän är en ängel, han flyger mot solen, mot evigheten...i sällskap med de vackra vita, bevingade...
jag ser ljuset vid horisonten närma sig, sakta, sakta...ett steg och så ett till...

Du vackra, du snälla...

du underbara Kattvän...du saknas oss...men, vi fick ett värdigt och fint farväl, vi är lugna, vi har tillförsikt.

Vi vet att du har det bra...där regnbågen landar, där guldet finns...där finns DU...vår ovärderliga skatt, vår glädje.

Tårarna rinner fortfarande, men de ljusa minnena finns alltid kvar...älskade Miró...tusen och åter tusen TACK för 14 fantastiska år.

Du lever, du berikar vårt liv och våra hjärtan...för evigt, AMEN.

IN MEMORIUM

Name of the Game

Förmågan att se, ana och känna sanningen...hur var det DÅ?...hur är det NU?
Vad är bättre, vad är sämre...mångt och mycket...men...det mesta är sig likt.
Vi strävar efter skönhet och lycka, vi ser framåt, vi föraktar och vill glömma...varför?
Allt och alla har en berättighet, en historia, en bedagad skönhet...är en del i det stora spelet...spelet som har ett givet slut...men vi skjuter på det, vi sopar det under mattan...
Varför vara rädd för något som vi inte kan göra något åt?
Kasta alla måsten...lev livet...NU, IDAG!!