Lés couleurs de Marrakech...

Så fascinerande, så livfullt och så färgsprakande...en kultur, en annan kultur, livsöden och närvaro...
ödmjukhet och delaktighet, jag lever, jag lär, jag är en ständig resenär... en läraktig och framåtseénde medmänniska...förhoppningsvis!?

To be continued...

Jag flyger...

jag andas...jag följer mina bevingade, vackra vänner...vi flyger...mot Solen.
Jag älskar hösten, men, vart tog den vägen? Vart tog krispigheten, de klara fina dagarna och färgerna vägen?
Regn, regn och åter regn..."raindrops are falling on my head"...så, jag ger upp...för stunden...

See You...friends...

Let´s Dance!

Jag blickar ut...

eller är det kanske...in?
Hmm, inte lätt att definiera, inte lätt att vara, inte lätt att leva, inte lätt att bestämma sig...jo, egentligen är det jättelätt, men...
Vem ställer frågorna, vem ställer kraven, vem vet svaren?
Det måste vara du, det är jag, vi...och alla våra drömmar, förväntningar...uppfyllda eller ouppfyllda?
Jag blickar ut, med bestämdhet...ut mot nya mål, mot en obruten horisont...mot livets alla överraskningar...YES!

Det fanns en gång ...

en ung, stark, entusiastisk, golfande fotograf...
Att bära runt på klubbor + kamera med 100-400 var lätt som en plätt...att koncentrera sig på en sak i taget var stört omöjligt...det kunde ju dyka upp nåt motiv!?
Och tänk, ibland fick jag lön för mödan, som här, då hela familjen ren intog Linnébanan i Kalix...i mitt nordliga hem.

Eller som här, på Brora i Skottland, där tjurkalvar och får vandrade fritt på den underbara linksbanan...till förtret för en och annan golfare som fick problem med både utslag och putt??
Ljuva, ljusa minnen och kuriosa...en sång...en gång...för länge, länge sen...

Morgon, middag...och kväll

hos mina änglar...mina vackraste vänner.
Höst i mitt nordliga hem bjuder på skådespel och sång från första parkett...de samlas, de hittar föda längs älvens grunda sida, de vilar upp sig inför flytten mot söder...och jag kan aldrig se mig mätt.
De finns där, överallt...en kort biltur inåt landet...javisst...i hundratal, betandes på åkrar och ängar i vänskapligt samförstånd med en och annan tranfamilj.
Men, en känsla av att nå´t var fel infann sig...inga ungar...är det bristen på smågnagare i fjällen som är boven tro, äggen har blivit rovdjurens middag?
Slutet gott...allting gott dock...hittade till slut en lycklig familj i en liten skogstjärn...men, det är en annan historia...