Illusion, Impression...

och kanske Inspiration.

Att inspirera, att entusiasmera, att ge och åter ge...det har alltid varit mitt mantra.
Mina bästa yrkesår, de som lärare i bild och textil på gymnasiet...ååå, vilken lust, vilket driv, vilken entusiasm, vilken nyfikenhet och vilket kunnande...alla dessa duktiga elever...ni gav, jag gav, vi gav tillsammans.
Mina år i den ytliga modevärlden...tja...lust ibland, men mest just det...YTLIGHET!!
Mina år som egen företagare i mode, konst och fotovärlden...jaa, det pågår, det utvecklas, det ställer frågor...finns det några svar?
Att inspirera, att kreera och att vara en förebild...en lycka, en gåva...

Men, att bli efterapad, att bli fråntagen sina ord, sina konstruerade ord..."Impression" finns inte i svenska språket, det är min felaktiga konstruktion...men, nu, tydligen ett vedertaget begrepp!?
Att någon gör mitt till sitt...?
Detta känns svårt...det känns i hjärtat!

Min första Impression (på nätet): http://www.gertiebgranvik.com/2010/05/impressioner.html

Så ledsamt, så frustrerande...men jag orkar inte strida, jag tar mig för pannan, återigen, jag lägger ner
...och så reser jag mig, skakar av mig obehaget...
och säger: Jag älskar ER, mina riktiga vänner...jag vet...ni vet...vi vet...och känner!!
KRAM!!

Vykort från Gustavsberg

Hem ljuva hem och ett novemberljus som tar andan ur en, som ställer frågor, som kanske får svar...
Att resa är ett måste och att återvända likaså.
Är skönhet ett måste eller kan vi förlika oss med lite grå tristess då och då.
Att längta, att vänta, att planera, att göra det du vill, att ta vara på allt du kan och drömmer om...
eller... ge efter för oket, trycket, alla krav och måsten...
Lev, lev nu...i morgon ser världen annorlunda ut...bättre eller sämre?

...tio minuter mellan bilderna...ljusets makt...bedårar och förför oss...förgör oss?

En skör tråd...

vävs varsamt samman med andra sköra trådar...
brister en...brister allt...men...
tillsammans flyttar de berg.

À porter...att bära...

att bära en börda eller en guldklimp...att bära en yttre eller inre börda, ett ok eller en gudabenådad gåva.
Vi bär hela livet, reflekterar vi eller bär vi bara på?
Om vi inte bar, vad gjorde vi då...tro?
Satt vi med benen i kors och filosoferade, läste vi Dostojevskis samlade verk eller kanske Illiaden och Odyssén...hmm,inte vet jag.
Jag vandrar i alla fall vidare...och bär...tungt eller lätt...jag reser, ser, förundras och reflekterar.

Mina fötter...

mina verktyg, två av dem...
De tjänar mig, de slits, de får stå ut...de upplever, om än sist på skalan...de klagar ibland, de skriker och de njuter...till slut.
De får inta höjdläge...vid balkongräcket, en utsikt...ögonen vaknar igen, de tar över och förmedlar...via linsen...och dagen är slut.
Snart sover alla...drömmarna tar över...i morgon är en ny dag.

Le jardin de Majorelle

En oas, en plats med Karma, en stunds vila och eftertanke...långt från det myllrande Jemaa el-Fna.
En begåvad konstnär, son till en likaså begåvad möbelsnickare, fann ljuset, fann magin, byggde sitt hus...levde, verkade och dog på denna fantastiska plats.
En berömd, begåvad designer...YSL...tog över, förvaltade...och så vandrar vi vidare...mot evigheten...med ljuset och färgerna...
Merci mes amies!