Artipelag...

en plats för ögat, själen, hjärtat...och inte minst för magen, för gommen, njutningen...

En plats i min närmiljö, ett stenkast, en cykeltur från mitt hem.
En plats att besöka, att njuta av...där själen får ro, eller kanske oro?

...där kollegor visar sin storhet, eller?
Hursomhelst...åk till Artipelag...en STOR konsthall i vackra Värmdö, i Stockholms vackraste skärgård!!

Gott Nytt År 2013!

En kall Jul

med varma möten.
Två rariteter gästade mig i mitt nordliga hem...fru Tallbit och herr/fru Lappuggla.
Tack för det, moder natur, jag bär dem med mig i mitt hjärta...rödlistade...och vackra.

Jag bli matt...

återigen...Facebook, Instagram...vilken skit, vilken FÖRLJUGENHET.

Ja, jag är gammal, säkert helt passé enligt dagens tonåringar...och kanske även enligt många vuxna "tonåringar"...
Men...aldrig, aldrig att jag accepterar detta...det händer varje dag, det är ständigt aktuellt, som idag i Göteborg...ett uppvaknande...förhoppningsvis:)
Jag känner den världen, utan och innan...tyvärr...
den äter, den kväver och kräver, den har alltid funnits i en eller annan form...
och den fanns när jag som ung och entusiastisk nyutexaminerad Designer från "fina skolan" kom ut i verkligheten...
Då, en liten västanfläkt i relation till dagens terror och patetiska försök att nå självförverkligande...att SYNAS...till varje pris...

Men,
mina vänner!!!

Jag vill önska er en GOD JUL,

en skön, varm och prestigelös JUL...

och det gör jag med ett par bilder från vårt/mitt vackra, sydliga vinterlandskap...

och nu drar jag norrut...
On The Road Again...

Ta hand om Er, ta hand om varandra och framför allt...visa ödmjukhet!

GOD JUL!

Rules...

are created...just to be broken...

Snökaos, insnöad, återseendets glädje

Vår vän, vår vackra, handikappade vän...
Minns ni örat?
http://www.gertiebgranvik.com/2012/01/orat.html

Han kom som en frisk fläkt, som en vintervind för två år sedan...
Snön var meterdjup, han och hans familj led svårt, vi gav dem mat, de kom på besök varje kväll, varje natt...till slut även på dagen då kölden blev för svår.
Saknade var de förra vintern, men så, en månads kyla och de kom tillbaka...
Nu var örat inte bara örat...utan nu var örat även "treben"...
Vi sa, vi tänkte...han kommer aldrig att överleva...
men så fel...och så otroligt glädjande...han lever, mot alla odds.

Han kom igår, återigen...vi sågs, våra ögon tårades...han är här...och tron på livet, hoppet inför framtiden, insikten att även de till synes svaga och uträknade kan vara starka, har en plats, har ett berättigande...kom sakta tillbaka.


























Örat, treben har vänner, riktiga vänner...
lilla Väna och stolta Jag, med ishornen...
Ja, han har det bra, han är en kämpe, en överlevare...en personlighet som kanske...kanske...kan lära oss homo sapiens något...i den bästa av världar...ett önsketänkande...men, jag hoppas...jag vill och försöker tro.

En blå dag...

eller egentligen...en väldigt vit dag.
En dag fylld av Illusioner , Impressioner och Intryck.
En dag då funderingarna flög iväg...vidare än vanligt...då livets mening ställdes på sin spets...återigen...då frågorna om rätt, fel, falskhet och förljugenhet  blev så tydliga:)
Men, egentligen en väldigt bra dag, en vit, kall och krispig dag...en dag som jag längtat efter...det vita, vackra som bäddar in, som gör allt ljudlöst, som framhäver former och låter fantasin flyga fritt...
Kort sagt...en helt förskräckligt...Uuunderbar dag:)