När tiden är mogen...

när inspirationen, den heliga...den mytomspunna, infinner sig...
Då, just då...blir jag landskapsfotograf.

 Och nästa gång...fågelfotograf...
 

 

och så....nästa gång...
åter på mammas gata...abstraktionsfotograf?

Vad vill jag säga, vad vill jag förmedla?
JO...sluta indela allt i fack...focusera i stället på stunden, ingivelsen, seéndet, inspirationen...BILDEN.
Bilden finns där, alltid...den väntar på att bli sedd, upptäckt...för sig själv, sitt eget berättigande.
INTE som en grupp, en norm, en klyscha.
Bilden finns här, nu, idag, alltid...
bilden ÄR.

Lika...olika

Snön faller, temperaturen sjunker, isen lägger...naturen ändrar ständigt färg och skepnad.
Ett minilandskap, ett utsnitt, en liten bit av Värmdös vackra skärgård...tre dagar i januari...tre magiska dagar.

Ett ögonblick i livet...

en kort sekund...en gåva från havet...ödmjukhet, vördnad...tack.

On the edge...

på obrutna stigar i ett ingenmansland...där vandrar jag. Där har jag alltid vandrat, där har jag hämtat kraft och inspiration, när tillvaron har varit upp och ner.
När världen och dess medborgare bara rustar för makt och berömmelse...strävar efter en ouppnåelig evig ungdom och ett liv i sus och dus, i rampljuset, i glorian som snabbt och effektivt hamnar på sned...på sned och på kollisionskurs med samvetet...i bästa fall...
Jag sjunger inte med, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra...så...jag fortsätter att vandra...på gränsen...vid avgrunden...en befrielse.

Intellektuell skönhet...

svår skönhet...eller lättillgänglig, banal skönhet?
That´s the question...
Och frågan är... är det den obehagliga verkligheten, eller är det den vanliga verkligheten...den obarmhärtiga och så förödande, den verklighet som vi har bett om, som våra banala handlingar har lett till...eller är det ett uppvaknande...
Låt våra ögon se, låt våra livsandar ta till sig av livet...av seéndet och av framtiden...
Låt våra ögon bli känsliga för...diamonds...i alla dess skepnader...
Låt våra ögon se...så länge de kan.
Och de ögon som inte längre kan se...de minns, de bevarar.

Ett oskrivet ark...

en vit sida, dagar att drömma om, att längta till, att se fram emot och att rädas inför.
Ett nytt år med allt vad det innebär, ett nytt år som jag hoppas blir det bästa någonsin...för mig, för dig, för oss...för alla två och fyrbenta, bevingade och simmande...
min dröm...