nyfiken
oförstörd
med en stor aptit på livet...
Bedårande
hjärteknipande...
Tio idag,
hur många i morgon?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Jag har skapat en ny sida/blogg där fokus ligger på resor. Varmt välkomna!
Klicka för att se webbartikel.
Min reseblogg
Jag har skapat en ny sida/blogg där fokus ligger på resor. Varmt välkomna!
En annan liten sida...
- Gertie
- Designer, konstnär och fotograf. Utbildad på Nyckelviksskolan och Beckmans. Egen firma sedan 1979, Gertie Design och Foto.
Copyright
Gertie Design och Foto
EXHIBITION 2014 Kalix
Klicka för att se webbartikel.
Exhibition 2012, Boden
Exhibition 2012, London
Exhibition 2011, Stockholm
Exhibition 2009, Värmdö
Exhibition 2009, Kalix
Exhibition 2008, Stockholm
Followers
Ååå, så utrolig skjønne de er! Helt herlige bilder Gertie! Love it:-)
SvaraRaderaFantastisk!! Noe sååå nydelig. For en herlig opplevelse det må ha vært å få fotografert disse.
SvaraRaderaBedårande, ljuvliga dunbollar.
SvaraRaderaPrickarna vi såg var bara fyra små och tre större, hoppas att dom klarar sig och inte blir måsmat.
Tack för fikastunden, mysigt var det. Ses och hörs igen hoppas jag.
Kramar
Marianne
Små, søte, gylne nøster :) Så nydelig... Og så er spørsmålet; hvor mange i morgen...blir spennende å se :)
SvaraRaderaVisst är de hjärteknipande o bedårande kära Gertie ! Hur fick du dem att posera så snyggt i sista he he ? Ha det gott !
SvaraRaderaJag smälter Gertie ;)
SvaraRaderaVilka un derbara bilder!
Kramar i massor
Halina
Åhhhh skjønne:-) :-) :-) :-) :-)
SvaraRaderaSå små och så ljuvliga och till stor glädje att beskåda.
SvaraRaderaM
Nydelige små, gjør et mamma hjerte varmt, komposisjon og farger er som alltid veldig bra.
SvaraRaderaHa en strålende uke.
Alt godt.
Nydelige små... som alltid godt sett og fotografert av deg.
SvaraRaderaØnsker deg en fin dag : )
Nydelig bilder, så søte. Du er Dyktig!
SvaraRaderaHelt bedårande. Det är kanske tur att inte alla överlever. Hur många änder skulle det då finnas. Även om det är hemskt att tänka sig när man ser de små, är det nog bäst att naturen får sköta om återväxten.
SvaraRaderaUnderbart söta :)
SvaraRaderaNu har jag tillbringat en stund i din vackra blogg igen, älskar hur du sätter ord till bilderna. Som ljuv poesi och ofta mycket tänkvärt!!
Ha det gott //Ulrika
Adorable baby's, a tender and expressive photo ;)
SvaraRaderaAaah... Sweeeet!! ;-)
SvaraRaderaGreetings from the Netherlands,
DzjieDzjee
Nämen guuud så underbara bilder, ahhhh - mitt hjärta slår frivolter nu av lycka kära Gertie!
SvaraRaderaKolla den där lilla sötnosen längst fram så underbart han står, åååh de andra..., åååh, så sött!
Och hur många finns de imorgon?
Jadu käre vän....
Varenda dag kör jag förbi överkörda fåglar, de är fågelungarna nu..., fågelungar som är precis lika stora som sina föräldrar, men som tyvärr inte lärt sig människans hårda regler.
Det är bedrövligt att se hur de flesta bara kör på som vanligt, de kan inte ens sakta ner när det sitter fåglar på vägen, därför att dom förväntar sig väl att de ska flytta på sig..., för det är tydligen alltför svårt att förstå att även andra arter får bebisar, bebisar som måste få lära sig livets regler...., men som tyvärr inte alltid hinner börja leva förrän det är över.
Tack, tusen varma tack för att du alltid med bilder väcker så många tankar, för att du förmedlar ett viktigt budskap, även om det kanske inte är menat så alltid? - så gör så många utav dina bilder det och det är nog det allra största jag vet inom fotografin!
oj, vad jag svamlar nu :) Hoppas du förstod något av det jag sluddra om?!
Du är bäst!
Varam stor kram!
Underbara Gertie. De är så söta. Och man tittar på dina bilder får man ett leende på läpparna. Jättefina.
SvaraRaderaOch när du skriver sista meningen tänker jag på alla ankor här hemma i området där vi bor. Har några dammar här de trivs i. En del har fått ungar men det är inte många kvar. Många faror lurar. Men värst är nog människan i alla fall. Barn som inte fått lära sig respekt för djur och natur jagar dem med pinnar så de splittras från sin moder. Hjärteskärande syn. Vet inte hur många ungar jag ropat på från balkongen att de ska lägga av. Och deras föräldrar bara tittar på. Helt sjukt.
Nå man kan bara fortsätt kampen och hjälpa så gott man kan.
Kram
- Tack verkligen tack så jättemycket!
SvaraRaderaJag blir så glad att du tycker det och jag hoppas verkligen utav hela mitt hjärta att jag blir fotograf, inte hoppas jag vet/jag vill och jag hoppas att jag kommer uppnå alla mina mål!
kram och tack :')