vrida klockan tillbaka.
Tänk om jag hade gjort som mina föräldrar ville...
tänk...då hade jag varit läkare eller civilingenjör...
tänk, ja tänk... då hade jag på fritiden varit en glad foto och målaramatör...
då hade livet lekt...
då hade jag kunnat kalla mig proffs...
så som alla glada entusiaster gör.
Men nu, sorgligt nog,
så är jag proffs, vare sig jag vill eller inte.
Nu lever jag mitt liv i en bubbla,
en professionell bubbla fylld av amatörer...
som kallar sig proffs...
och jag jagas av elaka bubblor.
Jag lever även med ett gäng duktiga amatörer...
jag träffar er dagligen, mina kära bloggkompisar,
ni som kan, ni som vill, ni som är duktiga.
Att vara amatör, att skapa utifrån hjärtat, att skapa och leva med glädje...
en dröm för mig.
Jag försöker trots allt...jag har inte gett upp...än...
Kanske, kanske, finns det en framtid...
även för en gammal proffskärring?
