Vi välkomnades av det starkaste norrsken jag någonsin har sett...
Över vårt hus...i vårt norra hem...när vi lämnat vårt södra för gott...
Himlen levde, himlen visade upp hela sitt register...
och jag minns ljudet, sprakandet... när jag som barn var ute med sparken...i kylan, i mörkret,
bland alla figurer
sagoväsen och andra sötnosar...
och sen...efter intensiteten kommer avmattningen, lugnet och snart är himlen mörk igen...men Karlavagnen står alltjämt stolt på sin himmel.
Och vi är i vårt paradis...långt från Stockholms helvetiska bilköer.
