2017 var ett händelserikt år...

första året som norrbottning efter 30 år i förskingringen.
Vi köpte skidor, vi renoverade huset...och däremellan reste vi...
Jag tänkte årskrönika...och så tänkte jag bildutmaning.
Resultatet blev fåglar, vilket inte var det lättaste. Mitt fokus när jag reser är inte fåglar, men de tillhör mina vänner och de brukar alltid hamna framför linsen, på ett eller annat sätt...

  1. Januari, Strömstare i Kamlungeforsen
  2. Februari, Brun Pelikan, Pensacola, Florida
  3. Mars, "Flygande höna", Havanna
  4. April, Trandansen, Hornborgasjön
  5. April, Duvor i Krakow
  6. Maj, Mås i Molde
  7. Maj, "Kulturfestival" i Oslo
  8. Juni, Björngömsle i Kuikka, nordöstra Finland
  9. Juli, Grisslor i Svalbard
10. Juli, Stormfåglar i Svalbard
11. Juli, Eidrar/Ådor i Longyearbyen
12. Augusti, Lunnefåglar, Vik, Island
13. September, Fågelflock över Kinesiska Muren
14. Oktober, Alpkråkor i Himalaya/Tibet
15. November, Eidrar utanför Tromsö
16. December, Gräsänder i Neva, St. Petersburg.

Tja, det var några arter...inga rariteter i år, men för mig är alla lika värdefulla.

GOTT NYTT ÅR! fågelvänner och alla andra.

Mt Qomolangma...8848

var på sätt och vis resans slutmål. Vi begåvades med en otrolig tur, vädergudarna var helt på vår sida när vi steg upp i ottan, för att åka tor till Mt. Everest base camp...
Vägen dit var lika spektakulär som de tidigare och vyerna över ett soligt Himalaya...ja, återigen tappade man andan...

och tänkte med vördnad och respekt på våra bekanta som nått toppen.

Återfärden från Tingri till Shigatse gick längs en lite större väg, men tiden hade stått still även här, i de små byar som vi susade förbi. Tack vare ett för många behövligt "vätskestopp", fick jag chansen, att på nära håll ta del av vardagslivet.
Beundrade sättet att packa och gamla färdmedel i Shigatse, innan vi satte oss på tåget mot Lhasa och avskedsmiddag på hotellets takterrass, med en strålande vy över Potalapalatset.
Morgonen därpå, flyg tillbaka till Peking.

Shigatse-Tingri...11 timmar med buss...

genom ett formidabelt ökenlandskap på världens högsta platå.
Jag blev nästa stum...alla länder jag besökt, alla olika landskap, alla sorters människor...och ja...
det här tog nästan musten ur mig...salig är ordet!

Tingri är sista anhalten före Mount Everest Base Camp. En gudsförgäten håla med en enorm charm...en överlevnadsinstinkt som slår det mesta...en tro på sig själv och på naturens gåvor, att de segrar till slut...att de når vägs ände.
Always on the road...den känslan har aldrig varit starkare än här...i Tingri.

Efter en dag i fantastiska Lhasa...

och anpassning till höjden...
reste vi vidare med buss mot Shigatse...
En kosmopolitisk stad på vår väg mot huvudmålet...ME...
och vägen dit var spektakulär...som allt annat på denna resa...

Vi började fundera över de färgglada flaggorna efter vägen...och ja, de visade sig vara böneflaggor, precis som vi trott...och historien är fantastisk, intressant och fantasieggande...precis som det skall vara.
Enligt traditionen kommer böner som skrivs på dessa flaggor spridas med vinden och bidra till en positiv miljö:)
Flaggorna och de fem färgerna representerar de fem elementen...fyra väderstreck samt en speciell Buddha.
Blå-himmel-öst
Vit-luft-söder
Röd-eld-väst
Grön-vatten-norr
...och Gul-jorden-centrum...Buddha!

Xining-Lhasa, en resa på världens högsta järnväg.

En dygnslång resa i ett helt fantastiskt landskap, där vi som högst nådde 5072 möh, vid Tang Gu La.
I tåget finns syrgassystem för att förebygga höjdsjuka, men trots det blev de flesta i vår vagn helt utslagna.
Själv kom jag undan med lite yrsel och ägnade de ljusa timmarna åt att försöka fånga den karga skönheten, genom tågets icke öppningsbara fönster.

Vädret var som synes på gott humör och färgerna nästan bländande. Tåget avgick på kvällen och första sträckan mellan Xining och Golmud gick tyvärr i mörker. Synd, då det måste ha varit om möjligt ännu vackrare, i alla fall om man tolkar kartan rätt.
Den linjen stod klar 1984 och sträckan mellan Golmud och Lhasa invigdes 1 juli 2006.
Qingzang-järnvägen är den första jvg till Tibet.
Ett glest befolkat ökenlandskap som sätter fantasin i rörelse för mig som besökare...och ställer allt på sin spets för de få människor och djur som lever på högplatån.