Att man blir hemmablind är inte direkt någon nyhet...
men, tack och lov är man förändringsbar
och så småningom öppnas ens ögon...
efter ett halvt liv i förskingringen.
Exotiskt, sa min man, första gången vi träffades...
Jaha...tycker du...
sa en med ögon som ännu inte öppnats...
Idag, när vi båda har blivit "norrbottningar" ser och hör jag entreprenörer, som kan och vill ta vara på landsändans fantastiska tillgångar.
Det värmer mitt hjärta och jag håller alla tummar för att de skall lyckas.
Att idag, i det fantastiska vårvintervädret, stå på kajen i Axelsvik och beskåda Polar Explorer komma smygande ur dimman, lägga till bland isflaken...
och säkert landa ca 100 passagerare av varierande nationalitet.
Det var stort, det var glädje, stolthet och inte minst
...ödmjukhet.
En väckarklocka återigen...
SE och åter SE
se stort och brett, tänka efter, reflektera...
aldrig fastna i gamla invanda fotspår.
Förbli den världsresenär man är och vill vara...
även hemma.
