söndag 19 november 2017

Mt Qomolangma...8848

var på sätt och vis resans slutmål. Vi begåvades med en otrolig tur, vädergudarna var helt på vår sida när vi steg upp i ottan, för att åka tor till Mt. Everest base camp...
Vägen dit var lika spektakulär som de tidigare och vyerna över ett soligt Himalaya...ja, återigen tappade man andan...
















och tänkte med vördnad och respekt på våra bekanta som nått toppen.



















Återfärden från Tingri till Shigatse gick längs en lite större väg, men tiden hade stått still även här, i de små byar som vi susade förbi. Tack vare ett för många behövligt "vätskestopp", fick jag chansen, att på nära håll ta del av vardagslivet.
Beundrade sättet att packa och gamla färdmedel i Shigatse, innan vi satte oss på tåget mot Lhasa och avskedsmiddag på hotellets takterrass, med en strålande vy över Potalapalatset.
Morgonen därpå, flyg tillbaka till Peking.

8 kommentarer:

  1. Helt fantastisk att få åka med om än efteråt med hjälp av dina underbara bilder. Kontrasterna lyfts fram som i bilden på den urbana moderna unga kvinnan i kontrast mot åsnekärran. Det sagolika bergstopparna i bakgrunden, färgerna och folket! Supert!
    Bamsekramar Catrin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vännen, ja det var en fantastisk resa som rörde om och berörde!
      Bamsekramen tillbaka!

      Radera
  2. Vilka bildserier du presenterar? Det är aldrig lätt att visa höjdskillnad på foto, men det får man verkligen gestaltat här. Så roligt också med vardagsbilderna. Du måste vara helt tagen av dessa intryck?
    Ellington

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, roligt att bilderna uppskattas.
      Visst blev jag tagen av Tibet, speciellt av människorna på landsbygden, där livet verkade ha stått still, säkert på gott och ont. Man funderar självklart över vad som är lycka? Är det att leva som vi i väst, eller är det de som lever det enkla livet som är vinnarna?

      Radera
  3. Nja, personligen skulle jag nog vilja uppleva "människorna på landsbygden" som turist. Fast när jag tänker efter bor jag ju själv på landet... Hmmm, kanske ett relativiserat begrepp, trots allt.
    Du gör de mest spektakulära resor och det är bra att du inte glömde kameran hemma. Får vi bilder från toppen en annan gång:)
    / Deerhunter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nej toppen får nog allt vara...men om inte om hade varit så kunde den ha fått besök av mig för 30 år sedan...i alla fall i tanken. En gammal skidkompis var nämligen med på den första svenska expeditionen 1987.

      Radera