att inte vilja få ro, att alltid vilja se mer, se förändringar och se utvecklingens ansikte...på gott och ont.
Jag rotar i mitt enorma arkiv, jag hittar bilder som jag knappt tittat på sen de togs...jag förundras och förfasas ibland, som här i Egypten.
Jag börjar 1988, då det fanns två Hotell i Hurghada...mitt lilla "hyddhotell" och Sheraton...sen fanns inget annat än öken och en liten stad, som knappt var värd namnet.
Intressant var det däremot...och ytterst primitivt.
Roadtrip i Egypten 1988 var vedermödor och highligts. Kairo, Hurghada, Röda Havet, Nilen, Luxor, Konungarnas dal, osv.
Och så kom jag/vi tillbaka 2004.
Trots att vi visste, blev det en smärre chock..."Gated Communities", superartificiell golfbana, Lyxhotell och Marinor med Cote Azurkomplex...ja, You name It?
Någon dykning blev det inte 2004, men spektakulär golf och många funderingar om vart vi är på väg.
Hur det ser ut idag?...tja, det vill jag nog inte veta.
1988
2004
Scannade diabilder med naturligt brus och damm...det var tider det, lååångt före Photoshop...
Kommersialismen har nått längre idag, på gott och ont. Historiken är dock alltid intressant. Då fanns "Järnridån" som ett begrepp för politiska skiljaktigheter. Och de var stora. Idag finns inte de skillnaderna. Kommersialismen har vunnit. På gott och ont.
SvaraRaderaKunde inte ha sagt det bättre själv, tack!
RaderaVerkligen fina och intressanta bilder :). Visst är det så som du skriver... Vissa platser vill man nog inte återvända till av olika anledningar. När jag läste dina rader kom jag att tänka på min första utlandsresa, 1977, till Tunisien. Det året var jag 11 år och syrran 8 år och båda med långt ljust hår... Jag kan lova dig att pappa hade kunnat, om han velat, komma hem med ett helt hav med kameler fast utan sina döttrar. Tack och lov valde han att ta med oss hem :) Dock gav den här resan mig en känsla av att aldrig återvända dit igen och tyvärr lockar det mig inte nu heller. Ett annat resmål jag kan relatera till dina rader är vår resa nu i julas. Med tragiska ögon och öron såg och hörde vi hur dom "förstör" den fina ön för att locka dit alla turister. Förstår så klart att allt handlar om pengar men charmen, naturen... Sorgligt.
SvaraRaderaTack Susanne för att du ser, läser och reflekterar. Jag kan tänka mig att er far hade "bryderier", för jag vet både av egen erfarenhet och av vad maken har berättat, från då han och x:et var i Egypten. Då var en kamel värd ca: 20ooo kr??
RaderaSorgligt det här med Vietnam. Förstod av dina inlägg att det inte var 100% och jag har kollat upp mycket, då vi har haft planer på att åka med tåg från norr till söder. Nu får vi se hur det blir?...har mycket annat inplanerat, så det blir inte "i morgon".
Det är ju hur kul som helst, detta med alla dina resor. Jämfört med dig ligger beteckningen stugsittare för egen del nära...
SvaraRaderaHar nog aldrig frekventerat sönderkommersialiserade resmål som du nämner. Skulle väl i så fall vara Ibiza på glada 70-talet.
Alltid trevligt att titta in här och få lära sig ett och annat om världen!
/ Deerhunter
Du Klas, det är hur kul som helst även med dig, du som ser, läser och reflekterar...Egypten är nog det enda sönderkommersialiserade resmålet som jag återvänt till och sista gången var som sagt 2004. Thailand tex besökte jag 1988 (även maken, fast det var han inte då och inte med mig) och sen det blev...ja du vet...har vi aldrig längtat dit:)
SvaraRaderaHa det gott och hälsa dina vackra fågelvänner!
Tiden og samfunnet forandre oss alle. Noen ganger til det bedre, men alt for ofte ikke. Jeg skjønner godt at du ikke ønsker deg tilbake til et sted der du har hatt ekte og nærværende opplevelser. Opplevde noe av det samme i Nepal. Var der første gangen i 1984 og returnerte i 2003, og det var selvsagt et helt annet land. Og jeg er ikke sikker på om jeg ønsker å returnere enda en gang. Bildene dine fra 1988 i Egypt har en nærhet og umiddelbarhet som kjennes ekte og personlig.
SvaraRaderaTack Otto, du förstår så väl och du har och har haft samma upplevelser.
RaderaVart man sig i världen vänder...ser det likadant ut, på gott och ont. De som upplevt fattigdom och umbäranden vill såklart få det bättre...men, man tar sig för pannan...till vilket pris?
Nåja, That´s life och hur mycket vi än vill, så är det inte mycket vi kan göra åt det, tyvärr.